Kategori: Thoughts & Reflections

Det som är skönt med bloggen är att jag kan skriva om vad jag vill, jag och min andra halva brukar prata om hur mycket vi påverkas när det är dags för mensen. Det har blivit mycket värre de senaste 2-3 åren när hälsan inte har varit på topp. Jag blir som en annan människa och inget känns längre bra. Det börjar bli jobbigt en vecka innan och blir som värst de två sista dagarna(som nu!!!). Känslor som frustration, ångest, besvikelse och sorg blir så starka så jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Jag har förr inte agerat på dessa känslor, och aldrig bråkat, så nu när jag känner så starkt blir det så svårt att hantera. Jag är medveten om att det är hormonerna och försöker att inte vara destruktiv, men det blir så jobbigt, speciellt om man är i en situation som är svår.

Det är egentligen när jag mår såhär jag borde hitta på saker så att jag kommer på andra tankar, men då har jag extra svårt att ta mig ut eller prata med någon. Jag stänger in mig själv och mår dåligt, vilket är så dumt av mig. Jag måste ta tag i detta och ändra på vissa saker som kommer underlätta dessa perioder. Varför gör vi det svårare för oss själva än vad det behöver vara.

Senaste veckan har jag varit så överväldigad och stressad, det resulterade i att min ångest kom tillbaka då jag påmindes så mycket om hur jag mådde förr. Nu när jag har kämpat med att komma ur det vill jag verkligen inte hamna på samma plats igen. Jag får ta det som en lärdom och bli ännu mer dedikerad till att planera mina dagar och ha rutiner som får mig att må bra. Samt att fortsätta prioritera min egentid och vara väldigt selektiv med personer jag tillbringar tid med. Jag börjar vakna upp och inse mer och mer, ibland målar vi upp saker i vårt huvud som inte alls stämmer med verkligheten, och då är det så nödvändigt att komma till insikt för att kunna gå vidare och släppa det som varit.

Jag har haft ett litet dilemma under en lång tid ifall jag ska ha bloggen privat eller offentlig. Bloggen känns verkligen som en safe space där jag kan skriva av mig om exakt vad jag vill utan att behöva tänka på någon annan. Här på bloggen är jag mer personlig och delar med mig av djupare tankar och reflektioner, vissa saker som jag inte vet om jag ska dela med mig av eller inte. Jag varit så osäker på om jag ska länka den, ifall det kommer leda till att jag får prestationsångest och känner att jag måste uppdatera vilket tidigare har lett till att jag slutar helt. Men samtidigt älskar jag att få skriva av mig här och jag kommer att lägga upp så mycket tips och annat här som jag vill dela med mig av.

Igår la jag upp en händelse på Instagram om vilka som vill läsa mer om mitt liv, så nu har jag skickat bloggen till över 100 personer och är inte ensam här längre🙈. Jag fick Såå fin respons vilket fick mig att faktiskt att verkligen överväga att ha den offentlig. Jag har planerat in så mycket jag ska förbättra med mitt liv, jag har en så fin resa framför mig och kommer uppdatera om allt här , och hjälper det åtminstone en person att förbättra sitt liv gör det mig så glad.

Jag blir varje dag mer och mer övertygad att motivation inte kommer att ta mig dit jag vill och att jag måste släppa taget om tanken att jag börjar med något när jag känner mig motiverad. Motivation kommer och går, du kommer inte alltid att känna dig motiverad att göra saker du vet att du borde göra. På senaste tiden har jag kört på när motivationen finns där, men för att lyckas med det jag vill måste jag köra på även när den inte gör det. Annars kommer jag att stå still och inte ta mig framåt.

Det är lättare sagt än gjort, och jag vet hur lätt det är att intala sig själv ur saker som är utanför vår bekvämlighetszoon. Tvekandet gör det så lätt att övertyga oss att bara göra det som är bekvämt och hindrar oss från att nå dit vi vill. Jag ska jobba på att få bättre disciplin, det är exakt vad jag behöver nu framöver, att göra saker oavsett vad jag känner inför det.

I skrivandets stund sitter jag och verkligen börjar inse mer och mer hur viktigt det är att ge den kärleken man ger till andra till sig själv. Att vi tar hand om oss själva så som vi vill ta hand om andra, exempelvis den personen man är kär i och har en relation med. Jag vill inte att den personen för mig just nu ska vara någon annan än mig själv. Det är min tid nu att bygga en bra relation med mig själv, att ta hand om mitt välmående, kropp och själ.

Jag jobbar från grunden nu, lär känna mig själv på ett helt annat sätt och tillämpar det som förbättrar relationen jag har till mig själv. Från så många år av ignorans av vilka mina egna behov är försöker jag äntligen att uppfylla dem och göra det jag mår bra av.

Har på senaste tiden försökt organisera allt i mitt liv, har såå mycket kvar att göra men wow vad mycket bättre jag mår av det här lilla jag har hunnit med. Allt har varit kaos runtomkring mig och i mitt huvud de senaste åren, eller egentligen så länge jag kan minnas… Därför känns det så underbart att äntligen göra tid för att få iordning på mitt liv. Försöker få ner mycket på skrift för att slippa ha det i tankarna hela tiden vilket är så mycket mer energikrävande.

Tror, eller jag vet att det kommer underlätta livet så mycket. Vill bara så gärna få det liv jag alltid jag har önskat mig och jag känner att jag äntligen börjar bli den versionen av mig själv som jag alltid har drömt om. Har en lång väg kvar men äntligen börjar resan och jag ska njuta av den hela vägen.

Jag försöker undvika att folk ska veta vad för status jag har så länge som det går men samtidigt blir jag så trött på att behöva ignorera frågan hela tiden. Varför ska ett svar som att jag vill vara ensam inte är tillräckligt. Min status är iallafall INTE TILLGÄNGLIG. Sen om det handlar om att det finns en speciell person mitt hjärta tillhör eller om jag faktiskt bara vill få vara ensam och singel spelar faktiskt ingen roll. Jag får hela tiden meddelanden om detta, och många killar försöker på alla sätt men jag har genuint inget intresse och vill påriktigt bara få vara <3

Varje dag känner jag hur gärna jag vill börja blogga dagligen, det finns så mycket jag vill få ner på skrift och kunna titta tillbaka på. Ni förstår inte hur mitt liv har förändrats, hur jag har förändrats. Jag har äntligen börjat leva, det känns som att jag tidigare har varit en robot som har varit programmerad att ta hand om andra. Men att jag nu har blivit människa och äntligen får ta hand om mig själv, ge den kärlek jag har gett andra till mig. Känslan är så obeskrivlig och jag är varje dag tacksam över allt nytt jag upptäcker och börjar förstå bättre. Jag lever inte längre i förnekelse och är ärlig mot mig själv, vad jag vill ha och behöver i livet.

Ju mer tiden går desto mer känner jag hur det är dags för mig att äntligen börja det liv jag vet är ämnat för mig. Jag har alltid trott på mig själv och att jag kan bli något stort, och jag säger inte det för att jag tycker att jag är bättre än någon annan, utan vi alla kan , det handlar bara om att tro på sig själv. Jag har alltid trott på att jag kommer att lyckas, sen kom livet i vägen och jag hamnade på en oväntad plats. Samtidigt kommer det vara något av det bästa som hänt mig för man lär sig och växer som människa, och det är aldrig försent. Nu äntligen känner jag att jag är där jag väntat på att få vara i så många år. Nu äntligen kan jag lägga mitt fokus på det JAG vill göra och inte anpassa hela mitt liv efter andra. Trots att jag fortfarande har mina dippar, och fortfarande läker känner jag en helt annan lycka än vad jag någonsin har gjort. Jag vet att det jag väntat på så länge äntligen är här.