Månad: mars 2021

Nu är jag äntligen där jag behöver bara få vara men jag har inte hunnit bearbeta allt som har hänt och går fortfarande med en klump i magen. På senaste tiden testades mitt tålamod varje dag och jag har haft det väldigt hektiskt, när jag egentligen verkligen behövde egentid. Men jag ska göra allt för att ta itu med känslorna, det finns så mycket jag vill göra men behöver nog bara ge mig själv lite ledighet för att kunna ge järnet sen!

Jag skrev stycket ovanför tidigare och tänkte att jag tar en liten paus för att försöka må lite bättre. Började titta på motiverande klipp på YouTube, testade spela in lite småklipp själv, började förbereda lite matlådor, och wow så mycket bättre jag mår nu. Tror att jag behöver få in bättre rutiner och få börja leva det livet jag alltid har velat. Jag har i så många år gjort saker jag själv inte vill göra, och jag kan inte förstå att jag äntligen ska prioritera mig själv och leva helt efter mina egna behov och villkor. Det känns för bra för att vara sant.

Här är jag i min lägenhet och gör nyttig äppelpaj medan jag skriver ett blogginlägg, utan att ha pressen på att jag måste göra tid för andra, det kanske inte är något stort för någon annan men för mig känns det helt fantastiskt.

Sen jag var liten har jag längtat efter att få bo själv och nu har jag fått en egen lägenhet, ett ställe jag verkligen kan stänga av mig från allt och bara få vara för mig själv. Jag har aldrig fått uppleva hur det är att bara få vara utan att ha andra där och inte ha några plikter. Har alltid haft folk runtomkring mig, men äntligen ska jag få ha ett ställe i samma stad som jag arbetar, som jag kan ha som min getaway.

Jag borde egentligen ha flyttat hemifrån när jag började på universitetet, bara för att se hur det känns, men jag var alldeles för målmedveten och ville spara pengarna för jag hade så stora planer. Men när jag tänker i efterhand inser jag att jag har lagt ner mycket mer pengar på resor än om jag hade haft eget boende. Resorna som oftast varit en flykt för att komma bort från alla måsten. Men oavsett så är jag så glad att jag får den här möjligheten nu, det handlar verkligen inte om människorna jag har runtom mig, bättre än dem kan man inte hitta. Det här handlar endast om mig själv och ingen annan.

Bara något så litet som att få ha exakt den mat jag själv vill ha i kylskåp och skafferi och att inte någon alltid köper hem godsaker som jag inte har lyckats stå emot. Nu får jag ha allt helt på mina egna villkor och jag kan påriktigt inte beskriva känslan. I lägenheten ska jag mealpreppa, skapa content och bara få tid med mig själv, wow så underbart det ska bli! Det kanske är något så litet för så många, men för mig är det min räddning. Första steget mot att finna riktig lycka.

Vart ska jag börja… det tog mig många år att inse hur jag faktiskt mår och vad det är som har tyngt mig utan att jag har varit medveten om det. När jag tänker efter har jag alltid varit en people pleaser, vilket har hjälpt mig otroligt mycket i mitt yrke då det viktigaste för mig har varit att kunderna är nöjda. Dock förstår jag nu när jag kraschade att jag inte räcker till och inte kan fortsätta ge så mycket av mig själv, varken i privatliv eller arbetsliv. Har så många kunder som jag har kommit nära som har sagt att det är så skönt att komma till dig det känns som att gå på terapi. Misstolka mig inte har gjort det med glädje och fått så mycket kärlek tillbaka, men någonstans på vägen tappade jag mig själv.

Speciellt i många privata relationer, jag vill så gärna hjälpa andra men jag har en så stor empatiförmåga så när personer jag känner går igenom något jobbigt i livet har det känts som att jag går igenom samma sak med dem. Det har gått så långt att jag inte har någon ork kvar till NÅGON och tyvärr inte kan finnas där som jag har gjort tidigare.

Hösten 2020 var en stor väckarklocka för mig och äntligen har jag börjat sätta gränser. Dock är jag absolut inte där jag behöver vara, utan nu försöker jag bara ta mig igenom vardagen tills vissa förändringar sker. Jag har sen jag var ung längtat efter att bara få vara själv, i så många år. Tiden har bara gått och jag har vara väntat och väntat på något som jag tillslut insåg inte skulle ske om jag inte gör drastiska förändringar. Tyvärr finns inte ens ork kvar längre till de personer jag önskar, jag vill bara vara ifred från allt, jag får jag aldrig någon ro, men jag ska göra allt för att finna det.

Alltså ni anar inte hur många gånger jag har velat sätta mig och bara få skriva av mig på bloggen , speciellt när det är så mycket som har hänt. Men vet ni vad bättre sent än aldrig, äntligen sitter jag här nu i min ensamhet som jag värdesätter så mycket och får skriva av mig. Jag har så mycket inom mig som jag vill dela med mig av, och den här gången hoppas jag att jag inte låter något hindra mig.