Ibland får jag svackor då jag bara behöver få stänga av mig från allt och alla, vilket jag har gjort nu i några dagar. Men nu känner jag mig redo att försöka må bättre och börja göra saker igen som får mig framåt. Måste byta fokus och inte tänka på sådant som ger mig ångest.
Vart ska jag börja… varje gång livet känns extra tungt vänder jag mig till bloggen, inget speciellt har hänt utan jag försöker varje dag läka och må bättre. Jag insåg tillslut att jag var tvungen att ta tag i mitt mående och ta hjälp. Så nu jobbar jag varje dag på att må bra och lyssna på mina behov. Jag har kommit så långt men har en lång väg kvar.
Senaste dagarna har jag varit överväldigad och blivit påmind om hur mitt liv såg ut senaste åren och när det händer behöver jag bara stänga av mig från ALLT. Det finns Såå många meddelanden och samtal jag behöver svara på, vilket hade gett mig ännu mer ångest förut men nu stänger jag istället av och svarar när jag kan.
Jag har som sagt en hel del att jobba på men har kommit så långt sen jag började skriva här på bloggen. Så som jag har levt för andra förr finns det inte på världskartan att jag ska fortsätta med. Har blivit så självisk med min tid vilket är EXAKT vad jag behöver. Jag orkar helt ärligt inte med andra som jag har gjort tidigare, den tiden BEHÖVER jag lägga på mig själv för att inte krascha, jag vill aldrig hamna på samma ställe jag varit tidigare. Jag önskar jag hade ork för jag har så fina människor i mitt liv, men tyvärr så är jag så skör just nu och måste göra det som får mig att må bra.
Nu är jag äntligen där jag behöver bara få vara men jag har inte hunnit bearbeta allt som har hänt och går fortfarande med en klump i magen. På senaste tiden testades mitt tålamod varje dag och jag har haft det väldigt hektiskt, när jag egentligen verkligen behövde egentid. Men jag ska göra allt för att ta itu med känslorna, det finns så mycket jag vill göra men behöver nog bara ge mig själv lite ledighet för att kunna ge järnet sen!
Jag skrev stycket ovanför tidigare och tänkte att jag tar en liten paus för att försöka må lite bättre. Började titta på motiverande klipp på YouTube, testade spela in lite småklipp själv, började förbereda lite matlådor, och wow så mycket bättre jag mår nu. Tror att jag behöver få in bättre rutiner och få börja leva det livet jag alltid har velat. Jag har i så många år gjort saker jag själv inte vill göra, och jag kan inte förstå att jag äntligen ska prioritera mig själv och leva helt efter mina egna behov och villkor. Det känns för bra för att vara sant.
Här är jag i min lägenhet och gör nyttig äppelpaj medan jag skriver ett blogginlägg, utan att ha pressen på att jag måste göra tid för andra, det kanske inte är något stort för någon annan men för mig känns det helt fantastiskt.
Sen jag var liten har jag längtat efter att få bo själv och nu har jag fått en egen lägenhet, ett ställe jag verkligen kan stänga av mig från allt och bara få vara för mig själv. Jag har aldrig fått uppleva hur det är att bara få vara utan att ha andra där och inte ha några plikter. Har alltid haft folk runtomkring mig, men äntligen ska jag få ha ett ställe i samma stad som jag arbetar, som jag kan ha som min getaway.
Jag borde egentligen ha flyttat hemifrån när jag började på universitetet, bara för att se hur det känns, men jag var alldeles för målmedveten och ville spara pengarna för jag hade så stora planer. Men när jag tänker i efterhand inser jag att jag har lagt ner mycket mer pengar på resor än om jag hade haft eget boende. Resorna som oftast varit en flykt för att komma bort från alla måsten. Men oavsett så är jag så glad att jag får den här möjligheten nu, det handlar verkligen inte om människorna jag har runtom mig, bättre än dem kan man inte hitta. Det här handlar endast om mig själv och ingen annan.
Bara något så litet som att få ha exakt den mat jag själv vill ha i kylskåp och skafferi och att inte någon alltid köper hem godsaker som jag inte har lyckats stå emot. Nu får jag ha allt helt på mina egna villkor och jag kan påriktigt inte beskriva känslan. I lägenheten ska jag mealpreppa, skapa content och bara få tid med mig själv, wow så underbart det ska bli! Det kanske är något så litet för så många, men för mig är det min räddning. Första steget mot att finna riktig lycka.
Vart ska jag börja… det tog mig många år att inse hur jag faktiskt mår och vad det är som har tyngt mig utan att jag har varit medveten om det. När jag tänker efter har jag alltid varit en people pleaser, vilket har hjälpt mig otroligt mycket i mitt yrke då det viktigaste för mig har varit att kunderna är nöjda. Dock förstår jag nu när jag kraschade att jag inte räcker till och inte kan fortsätta ge så mycket av mig själv, varken i privatliv eller arbetsliv. Har så många kunder som jag har kommit nära som har sagt att det är så skönt att komma till dig det känns som att gå på terapi. Misstolka mig inte har gjort det med glädje och fått så mycket kärlek tillbaka, men någonstans på vägen tappade jag mig själv.
Speciellt i många privata relationer, jag vill så gärna hjälpa andra men jag har en så stor empatiförmåga så när personer jag känner går igenom något jobbigt i livet har det känts som att jag går igenom samma sak med dem. Det har gått så långt att jag inte har någon ork kvar till NÅGON och tyvärr inte kan finnas där som jag har gjort tidigare.
Hösten 2020 var en stor väckarklocka för mig och äntligen har jag börjat sätta gränser. Dock är jag absolut inte där jag behöver vara, utan nu försöker jag bara ta mig igenom vardagen tills vissa förändringar sker. Jag har sen jag var ung längtat efter att bara få vara själv, i så många år. Tiden har bara gått och jag har vara väntat och väntat på något som jag tillslut insåg inte skulle ske om jag inte gör drastiska förändringar. Tyvärr finns inte ens ork kvar längre till de personer jag önskar, jag vill bara vara ifred från allt, jag får jag aldrig någon ro, men jag ska göra allt för att finna det.
Alltså ni anar inte hur många gånger jag har velat sätta mig och bara få skriva av mig på bloggen , speciellt när det är så mycket som har hänt. Men vet ni vad bättre sent än aldrig, äntligen sitter jag här nu i min ensamhet som jag värdesätter så mycket och får skriva av mig. Jag har så mycket inom mig som jag vill dela med mig av, och den här gången hoppas jag att jag inte låter något hindra mig.
Wow jag vet inte ens vart jag ska börja, så mycket har hänt sen jag skrev här sist, så mycket som jag inte kan dela med mig av här. Jag har lärt mig och insett så mycket på vägen, jag önskar jag kunde skriva av mig men det är så personligt. Men det jag vet är att jag måste prioritera mig själv och börja leva så annorlunda än vad jag har gjort tidigare.
Det som väntar ger mig så mycket glädje, men samtidigt så försöker jag läka från det som har varit. År 2020 var mitt jobbigaste år någonsin, jag har som sagt tagit tag i det jag behövde göra men har en lång väg framför mig. Tidigare har jag inte prioriterat mig själv, jag har gett för mycket av mig själv och gjort saker som jag egentligen inte vill göra, så nu lär jag mig att sätta mina gränser och sluta göra saker för att tillfredsställa andra. Nu jobbar jag på mig själv och har fått tillbaka hopp. Alla dagar är inte bra men jag är så tacksam över det jag har och ska göra allt jag behöver för att bli genuint lycklig igen.
Det är så mycket som händer just nu som orsakar mycket stress och det har gått ut över min sömn. Har endast fått 2-4 timmars sömn de senaste nätterna och jag har så mycket som behöver göras. Skulle egentligen vara i Stockholm hela veckan då jag har lägenheten själv och behövde ensamtiden men vet inte längre om jag hinner åka. Kommer nog inte riktigt kunna slappna av när jag vet att jag har så mycket att göra här hemma. Har inte bestämt något än men tänker att jag tar en dag i taget och känner efter. På allt har jag så många jag vill/borde träffa men har verkligen inte orken just nu, de som känner mig vet att det inte är personligt.
Idag är en dag jag verkligen känner att jag bara behöver få komma iväg och bara få vara själv. Jag har ett väldigt socialt liv ,misstolka mig inte , är såklart extremt tacksam för allt och träffar så fina människor varje dag. Dock är jag är en person som verkligen behöver min ensamtid för att må bra.
Förr har resor varit min flykt där jag kommer bort från allt och bara få vara. De senaste åren har jag rest nästan en gång i månaden, men nu har jag inte rest på snart ett år och jag kan inte minnas något år tidigare det varit så. Jag har försökt få den ensamtid och avkoppling jag behöver här hemma, men det är svårt när du har alla måsten i baktankarna. Dock ska jag fortsätta jobba på det, men idag är en dag jag känner att jag bara vill bort från allt. Snart åker jag äntligen till Stockholm och där ska försöka få den ensamtid jag behöver.
Trots att det är lite kämpigt med att låta bli att falla tillbaka i mina gamla mönster är jag så glad och tacksam över allt fint som väntar och alla möjligheter vi har. Ska ta vara på allt och försöka tänka positivt. Behöver bara sätta mig och göra en lista över allt jag behöver få gjort, för nästa vecka vill jag bara kunna släppa allt och njuta av dagarna som väntar.
