Sara Karadakhi

I skrivandets stund sitter jag och verkligen börjar inse mer och mer hur viktigt det är att ge den kärleken man ger till andra till sig själv. Att vi tar hand om oss själva så som vi vill ta hand om andra, exempelvis den personen man är kär i och har en relation med. Jag vill inte att den personen för mig just nu ska vara någon annan än mig själv. Det är min tid nu att bygga en bra relation med mig själv, att ta hand om mitt välmående, kropp och själ.

Jag jobbar från grunden nu, lär känna mig själv på ett helt annat sätt och tillämpar det som förbättrar relationen jag har till mig själv. Från så många år av ignorans av vilka mina egna behov är försöker jag äntligen att uppfylla dem och göra det jag mår bra av.

Har på senaste tiden försökt organisera allt i mitt liv, har såå mycket kvar att göra men wow vad mycket bättre jag mår av det här lilla jag har hunnit med. Allt har varit kaos runtomkring mig och i mitt huvud de senaste åren, eller egentligen så länge jag kan minnas… Därför känns det så underbart att äntligen göra tid för att få iordning på mitt liv. Försöker få ner mycket på skrift för att slippa ha det i tankarna hela tiden vilket är så mycket mer energikrävande.

Tror, eller jag vet att det kommer underlätta livet så mycket. Vill bara så gärna få det liv jag alltid jag har önskat mig och jag känner att jag äntligen börjar bli den versionen av mig själv som jag alltid har drömt om. Har en lång väg kvar men äntligen börjar resan och jag ska njuta av den hela vägen.

Jag försöker undvika att folk ska veta vad för status jag har så länge som det går men samtidigt blir jag så trött på att behöva ignorera frågan hela tiden. Varför ska ett svar som att jag vill vara ensam inte är tillräckligt. Min status är iallafall INTE TILLGÄNGLIG. Sen om det handlar om att det finns en speciell person mitt hjärta tillhör eller om jag faktiskt bara vill få vara ensam och singel spelar faktiskt ingen roll. Jag får hela tiden meddelanden om detta, och många killar försöker på alla sätt men jag har genuint inget intresse och vill påriktigt bara få vara <3

Varje dag känner jag hur gärna jag vill börja blogga dagligen, det finns så mycket jag vill få ner på skrift och kunna titta tillbaka på. Ni förstår inte hur mitt liv har förändrats, hur jag har förändrats. Jag har äntligen börjat leva, det känns som att jag tidigare har varit en robot som har varit programmerad att ta hand om andra. Men att jag nu har blivit människa och äntligen får ta hand om mig själv, ge den kärlek jag har gett andra till mig. Känslan är så obeskrivlig och jag är varje dag tacksam över allt nytt jag upptäcker och börjar förstå bättre. Jag lever inte längre i förnekelse och är ärlig mot mig själv, vad jag vill ha och behöver i livet.

Ju mer tiden går desto mer känner jag hur det är dags för mig att äntligen börja det liv jag vet är ämnat för mig. Jag har alltid trott på mig själv och att jag kan bli något stort, och jag säger inte det för att jag tycker att jag är bättre än någon annan, utan vi alla kan , det handlar bara om att tro på sig själv. Jag har alltid trott på att jag kommer att lyckas, sen kom livet i vägen och jag hamnade på en oväntad plats. Samtidigt kommer det vara något av det bästa som hänt mig för man lär sig och växer som människa, och det är aldrig försent. Nu äntligen känner jag att jag är där jag väntat på att få vara i så många år. Nu äntligen kan jag lägga mitt fokus på det JAG vill göra och inte anpassa hela mitt liv efter andra. Trots att jag fortfarande har mina dippar, och fortfarande läker känner jag en helt annan lycka än vad jag någonsin har gjort. Jag vet att det jag väntat på så länge äntligen är här.